Nu ska jag berätta om min vistelse i Kenya.

först tänkte jag väl ta och berätta om de där lite ytligare grejerna som vissa av någon konstig anledning gillar att fråga
:JA, det var väldigt varmt, otroligt varmt fsaktiskt. mina öron har i princip flagnat bort
& Nej, jag vet att jag inte har blivit så brun, men det var faktiskt ingen sol & bad semester.
JA, allt var väldigt billigt, jag köpte typ en miljon grejer för under hundralappen

och sen kommer vi till det andra, lite viktigare, som jag faktiskt vill dela med mig av.
Det var en helt underbar och otrolig upplevelse. Vi bodde på ett barnhem med barn som var föräldralösa av olika anledningar, många av dem var väldigt sjuka, HIV & malaria hör inte till ovanligheterna.
Jag har aldirg känt mig så lycklig som jag gjorde när jag försökte visa Brian hur en cykel fungerade. Brian, som var min lille älskling, hade gigantism och hans överkropp var massiv och de hade amputerat fyra fingrar så han hade bara som klor kvar. Jag blir typ aldeles tårögd när jag tänker på honom. Och allt känns så jävla meningslöst. Jag kunde inte koncentrera mig alls i skolan idag, för jag fattar ingenting längre känns det som. jag hatar hur samhället fungerar. vad gör jag här? varför ska jag sitta och lägga upp en jävla företagsbudjet, för att kunna tjäna stora pengar i framtiden så jag har råd med snygga tapeter när det finns människor som inte har råd att överleva.
Jag vet det låter klyshigt, men nu får det fan göra de, det känns ännu klyshigare att skriva det. Men jag känner mig som ett jäva skämt när jag sitter vid min äckliga lilla dator med min nya parfym på mig medans barnen på barnhemmet knappt hade skor på fötterna. Jag känner mig så lycklig för att jag har fått lära känna de där barnen och få se hur kenya är, på riktigt, hur det faktiskt ligger till och hur sinnessjukt allt egentligen är. jag har altid vetat det, men detta blev ett uppvaknande.
det ända jag tänker hela tiden är, vadfan håller jag på med? för jag fattar verkligen inte
aaaahhadefawifkaervpae. så jävla egoistiskt allt är, jag håller på att bli psykiskt störd tror jag.

samtidigt som jag var i kenya läste jag en bok som heter Munken som sålde sin ferrari, och den handlade om en rik man som lämnade sitt gamla liv, sålde allt och åkte till indien och började leva med munkar.
den boken passade in perfekt då.
i boken stod det bla "Meningen med livet är ett liv med mening"

jag känner mig äckad av allt
och av mig själv, för att jag sitter här
jag känner mig bara fängslad i den här äckliga legenheten. jag kommer resa tillbaka till Kenya, det är ett faktum. Förhoppningsvis får jag med mig jfs. för dom fattar.
livet är så mycket större än det här


lovisa